mitt liv fram tills nyss

Nu ska vi till Spinnet på konstfest. Det händer inte ofta, vi förstår oss inte på konst. Men Anna ställer ut och Carina säljer saker. Då får man ju gå. Konstfest... Hahaha.

Ska iväg till GA snart för den vanliga torsdagsrutinen. Dock ska jag iväg och jobba sen så Sigrid får stanna hos moster. Sen ska jag rädda liv! Ni vet som på tv, "Code blue, he´s crashing, give me 2 ml Epinefrin". Eller ja... kanske inte riktigt så. Jag delar ut lite piller iallafall.

Jag ångrade mig, ska kolla på förlossningskliniken istället.

What the heck, jag går och lägger mig jämte Sigrid.

Låtar jag inte kan sluta lyssna på: Muse, Uprising. Winnerbäck, Jag får liksom ingen ordning på mitt liv. Jack Johnson, Bubble toes. Ungefär allt med kent.

Anton vann en auktion igår på Tradera. Kläder åt Sigrid. Han la ett bud mest för att retas men det blev ju lyckat. Lite onödigt kanske med tanke på att jag ska till paradiset på jorden, Ullared, om två veckor. Jaja. Lite shopping har ju ingen dött av.

...men kamerakabeln är fortfarande mystiskt försvunnen. Så nu kan jag inte lägga upp kortet där jag har mängder med aluminiumfolie-korvar i håret. Tillan gjorde brunröda slingor på mig i går! Tack för detta!

Jag var ju på föreläsning av Jonas igår. SÅ FANTASTISKT BRA! Han är helt klart min nya idol och förebild. Alla borde höra honom, han regerar.

Ska på öppen föreläsning ikväll med den här sköna snubben http://www.jonashelgesson.se/ Han är så cool!

Ge mig syntetiska hormoner innan jag går under!!

Nu är kamerakabeln borta igen!! Jag hade tänkt ta mig samman och lägga upp kort på färdiga soffan och ett kort på Noa och Sigrid men då är kabeln borta. "Ja det är väl Anton naturligtvis. Gustav, idag är det julafton och då beskyller vi inte någon för någonting".

Jag beskriver korten istället. På Noa-kortet sitter Noa och Sigrid på golvet och leker med varsin leksak som låter. En sån leksak som man vill hiva ut genom fönstret efter att den pipit/tjutit/pratat danska i en kvart.

På kortet med soffan ser man... soffan. Med turkost tyg och fina kuddar.

Så, varsågoda att använd er fantasi! För kabel-aset går ju inte att hitta.

Jag är så trött så jag orkar inte resa mig från vår extremt fina kökssoffa för att ta ett kort och lägga ut. Den är så fin! Mjuk och vit och turkos. Nu måste jag visst resa mig ändå, min mage är i olag efter natt-arbetet.

Mycket idag. Fika med Sigrids gabbar, lämna Sigrid hos moster, åka till A6 och hitta en partyoutfit (läs tremannatält), äta lunch, jobba. Puh, det är jobbigt att vaa föräldraledig karriärmorsa.

Finfina soffan!! Sitsen ska kläs och kuddarna läggas dit men den hade inte torkat riktigt så det får bli en annan dag. Vårt kök doftar nu hälsosamt av målarfärg!

Vem har skrivit kommentaren i inlägget under detta? Jag hoppas att det var allvarligt menat för jag blev glad, helt klart. Särskilt som det var ett slarvigt skrivet inlägg.

Har gjort så god mat! Snodde Maries rcept rakt av och det blev mycket gott. Lite kaka på det och aaaah. Jag är nöjd. Vi ska åka till IKEA sen och köpa ett nytt köksbord! Hurra! Jag älskar IKEA!! Anton ska måla vår finfina kökssoffa en gång till idag så imorgon kan vi möblera om i köket. Hurra!

Kakan ser lite sne ut... Bäst jag jämnar till den lite.

Äntligen en bra film! Radio Rock... Rock Radio... Ja den hette något sånt. Om piratradio i England på 60-talet. Sigrid trillade och dängde huvudet i golvet. Hysteri, skrik, blåsa blåsa. Sen somnade hon. Jag älskar henne så jag blir blå.

Folk saknar telefonvett!! Telefonen ringer.

Jag: Ja det är Christine.
Tant utan telefonvett: Vem är det?
Jag: Det är Christine
T.u.t: Då har jag ringt fel.

och så lägger hon på! Inte ens ett ursäkta, eller hejdå. Bara klick. TANT!! Det var en pensionär, jag lovar. Ouppfostrade pensionärer borde de sätta inom lås och bom. Men jag har hennes telefonnummer...

Äntligen en vanlig lördag! Inget jobb, bara fika, mat... och städa. Jag hittade ett alltför stort antal spindlar när jag städade. Anton fick göra några utryckningar. Som jag ser det finns det nu två alternativ: Städa oftare eller flytta till ett annat hus. Jag har inte bestämt mig än.

Ambulansen körde nyss förbi och som vanligt när jag ser en ambulans så täker jag "Man kanske skulle bli ambulansförare ändå..." Men, nej, det ska jag inte.

Min 25-årspresent till mig själv.